Shpetim Hasani är en mystisk fotbollsspelare. I första halvlek var han klen, omständig och en bolltappare av rang. I andra gick han ut och dribblade av ett par Assyriska-försvarare, tunnlade en och avslutade med att placera bollen perfekt precis innanför målvaktens högra stolpe. Som om det inte vore nog vände han någon minut senare bort en försvarare i straffområdet och avslutade än en gång iskallt, denna gång i det andra hörnet. Sen byttes han ut. Men herregud vad han kan när han får till det, Shpetim. Vad som är väldigt noterbart är dessutom att trots att många faktiskt inte varit särskilt imponerade av honom hittills under säsongen så har han redan gjort 8 mål, 1 fler än Daniel Hoch blev vår bäste målskytt på i fjol. Då kan man iofs också ta med i beräkningarna att Hoch under förra säsongen mestadels var bänkvärmare och att våra andra anfallare inte spelade en hel säsong. Gerndt drog efter halva, P och Demba kom efter halva. Men ändock, 8 mål på 22 omgångar i Sirius är rätt bra.
Men trots att vi vann med 5-0 var det inte de offensiva spelarna som var bäst. Visst, Shpetim gjorde sitt, P gjorde sin bästa insats för säsongen och mittfältarna gjorde ungefär vad man förväntat sig. RiRi var stabil som vanligt. Men allra bäst var ändå backarna. Den som förbättrat sig mest var Luggen. Han gick från att tidigare nästan varit rädd för bollen till att faktiskt både plocka åt sig den själv och dessutom göra något vettigt av den. Fernis lät bli indianare och markeringsmissar. Att han var rätt brytningssäker visste vi sedan tidigare. Gurra gjorde väl precis det jag förväntar mig av honom, vilket är en hel del. Klockrent försvarsspel kryddat med ett hederligt nickmål är aldrig fel. Kanske kan han göra om det mot Giffarna, som i vårmötet? Allra mest imponerad är jag dock av Haisem Ismail. Han kommer från division 2 till Superettan och blir skadad ganska tidigt. En bit in på säsongen kommer han tillbaka - och är fullständigt felfri. Jag har inte sett Haisem gå bort sig en enda gång den här säsongen, och han går ändå på en hel del offensiva räder. Hans försvarsspel är tillräckligt bra för att jag faktiskt nästan skulle känna mig hyfsat säker med honom som mittback om det skulle bli en riktig skadekris där. Samtidigt skulle han knappast göra bort sig om man flyttade upp honom ett snäpp längre upp på kanten heller, han var ju till och med innermittfältare tidigare. Hans vänsterfot är grymt användbar, oavsett om det gäller distansskott, frisparkar, inlägg eller hörnor.
Herregud vilken fotboll det här laget kan prestera. Jag hoppas verkligen att Sirius, om man håller sig kvar i Superettan, försöker behålla samma trupp i den mån det går. För slipper vi skadeproblemen och laget blir ännu bättre samspelt, är jag fullständigt övertygad om att Blåsvart skulle kunna vara med och kriga om platserna i Allsvenskan nästa säsong. Så bra är det här gänget med fotbollsspelare. Det gäller bara att få ut deras fulla kapacitet oftare än ett par gånger om året. Om JTA är rätt man för det? Den frågan litar jag på att Sirius sköter bra själva. Jag vill bara inte ha några förhastade beslut och paniklösningar, för det kan lika gärna göra det hela ännu värre. Kom igen, ge mannen en chans. När ett fotbollslag går dåligt måste det inte alltid handla om tränaren. Det finns faktiskt 10 stycken blåsvarta + 1 röd spelare på planen. Det är de som ska passa bollen, göra målen. Inte JTA. Spelarna måste ta sitt ansvar, tränarna måste ta sitt. Vi fans måste också ta vårat ansvar. Det blir allt bättre, även om det fortfarande kommer bottennapp som 3-0 mot Peking. Nu hoppas vi bara på att TV-matchen mot Giffarna nästa tisdag blir en trevligare upplevelse än den senaste Siriusmatchen som visades i TV.
0 kommentarer for this post