Superettan 2009 är en konstig serie och det är många saker man inte riktigt förstår sig på. Jag förundras bland annat över hur i hela friden Falkenberg kan vara ett topplag. Jag menar, det känns ju inte särskilt ambitiöst att spela tjongfotboll mot bottenlaget Sirius. De försökte inte vinna för fem öre.

Ska vi istället koncentrera oss på Sirius insats så var stora delar av matchen riktigt bra. Man gjorde det inte fullt så svårt för sig som man gjort tidigare under säsongen, men framförallt var det spelare som kämpade. Som ville vinna, försökter vinna. Att Richard är en målvakt av hög Superettanklass är ingen nyhet och igår visade han det gång på gång. Så många superavancerade räddningar behövde han inte göra, men han var återigen otroligt stabil. Försvaret skötte sig bra, även om det skulle må bra av att ha med Bringan och Blomman. Fernis är brytningssäker och kunde till och med slå några vettiga passningar igår, men han är ung och det känns som att han ännu inte riktigt räcker till om man ska ta sig ur Superettans bottenträsk. Luggen slår också han betydligt färre indianare och går på färre livsfarliga utflykter, men att Bringan vore ett bättre alternativ där tycker jag att han visade i de matcher som han faktiskt spelat i år. Jag är otroligt glad över att ha Haisem Ismail på vänsterbacken, han har inte gjort en dålig match sedan han kom tillbaka från sin skada. Han går sällan bort sig i defensiven trots att det blir en hel del offensiva utflykter och har en grym vänsterfot som han gärna får använda ännu oftare. Han har enligt mig varit Sirius bästa spelare i år, tillsammans med Petter.

Igår var dock Petter inte i närheten av bäst i Sirius. Han fick aldrig riktigt till det, men jag tycker ändå att det var fel att byta ut honom. Jag undrar varför i hela friden vi hade fyra anfallare på planen i slutet, för det kändes inte särskilt lyckat. Hade gärna sett Shpetim utbytt. Shpetim är så förbannat omständig och lyckas inte med någonting annat än att tappa boll just nu. Visst är han vår bäste målskytt, men just nu tycker jag att vi har tre stycken anfallare som spelar bättre. När Hoch kom in fick vi som vanligt en ny dimension i anfallsspelet. Han har helt enkelt det mesta. Spelförståelsen, bollkontrollen, tekniken, skottet. Det som saknas är väl lite kämpaglöd och jävlar anamma, plus en smula kondition, men hans styrkor väger över hans svagheter med hästlängder. P springer fotboll, det är hans spelstil. Folk som springer kanske är vad vi behöver just nu, och får han bara bollen från någon också så blir allting så mycket lättare för honom. Det var ingen superinsats han gjorde mot FFF, men han kladdar och tappar iaf inte boll á la Shpetim. Sunday Bale har precis kommit tillbaka från sin karriärs första skada, och även om han stod och duttade fram och tillbaka i straffområdet vid något tillfälle istället för att gå på skott så tycker jag att han skötte sig hyfsat. Får han bara lite matchträning så kan han bli användbar under resten av säsongen med sina targetkunskaper. Men fyra anfallare på planen känns som sagt otroligt dumt, anfallarna är beroende av ett vettigt mittfält för att kunna spela bra. Spelare som Petter och Gallo behövs, man kan inte ha ett mittfält till hälften bestående av anfallare. Därfär vill jag se den här startelvan mot Peking.

RiRi

Luggen - Fernis - Gurra - Haisem

Petter - Fredrik - Gallo - Jernet

P - Hochen

Sunday kan få ett inhopp till, så kanske vi kan börja snacka om honom i startelvan i nästa match. Det var förbannat trist att Sunshine blev skadad. Han har gjort stora framsteg den här säsongen

och jag hade gärna sett honom i startelvan under resten av säsongen. Men Fredrik är värd att få chansen från start igen och är absolut ett bra alternativ på den positionen. Gallo ska vara i mitten, det känns som ett extremt slös på talang om man skulle slänga ut honom på vänsterkanten. Bättre isåfall att ha Jernet där. Ett annat alternativ är att flytta ner P dit och starta med Sunday/Shpetim i anfallet. Love Lidström är också ett alternativ, han spelade ju med U21 redan för en månad sedan. Visst borde han väl vara fit for fight vi det här laget? Ian Ekstrand och Martin Östlund finns också att tillgå på mittfältet. Likaså Austin Makacha, som jag dock inte blivit imponerad av alls, och jag förstår mig inte på hur han kunnat spela så pass många landskamper för Kenya, som ändå inte är något dåligt landslag. Man kan ju alltid hoppas att han kommer igång på något sätt, för han har varit helt okej i iaf ett par av matcherna han spelat. Tillsammans med P i anfallet vill jag ha Hochen. Det kan hända att han inte orkar 90 minuter, men det är absolut värt ett försök att ha honom i startelvan och få den där extra dimensionen i anfallsspelet redan från början.

Bänk: Ahlm, Ian, Love, Sunday, Shpetim

Skadeproblemen är inte helt borta, även om det ser ljusare ut nu än i början av säsongen. Bringan, Blomman, Zeta, Sunshine och Mani är skadade. Dessutom har ju Viktor Olausson lagt av, tråkigt nog. Ändå är det inga större problem att få ihop en bra startelva, det finns en riktigt bra bredd i Sirius. Som sagt, slipper vi bara fler skador så är jag övertygad om att vi klarar oss kvar.

Peking borde inte vara något oövervinnligt motstånd alls, och lär knappast vara omöjliga att skaka. Toarulle-attacken mot Idrottsparken visar ju på att allting inte är frid och fröjd i den staden... En vinst mot Peking vore ju dessutom otroligt viktigt i bottenstriden. Alla bottenlag förutom Sirius och Peking, som alltså möter varandra, möter lag på den övre halvan av tabellen. Förhoppningsvis torskar både Väsby, Vasalund, Trollhättan, Qviding och Ljungskile (Jaja, önsketänkande), så klättrar vi en bit och rycker dessutom ifrån lagen längst ner i botten en aning om vi slår Peking. Jag tror på Siriusvinst, 1-2.